en timme

Igår spelade jag "blomster memory" med 3 st damer runt 90 strecket på jobbet.
Det började med att jag fick förklara reglerna, då ingen av dem spelat memory förut.
Efter ca 20  minuter hade ingen fått ett endaste par. Detta berodde till stor del på att när damerna märkte att det inte var ett par de vänt upp, la de korten på helt andra ställen på bordet! Efter att ha förklarat tre ggr att det blir "enklare" om man lägger tillbaks korten på samma ställe så man kan memorera vart korten ligger tills nästa gång det är ens tur,  började ena damen fatta läget och kunde leta efter midnattsviolen i iaf på rätt del av bordet.

Efter 30 min med kommentarer som "Matilda är förskräcklig, titta där fick hon par IGEN" och antydningar om att jag fuskade  genom att ha kodat korten, eller märkt dem så jag skulle veta vilka jag skulle vända upp för att få par  kom slående kommentar såsom:

"Men hur många gånger har du spelat det här"  "har du det här spelet hemma!?

"Vi är ju nybörjare, men jag förstår att det handlar om huvudräkning, och vi har ju iaf huvudena i behåll,  . . vilken otur vi har . . "

" o titta kärringtand, den har vi inte haft uppe förut!" (kärringtanden hade vi haft uppe ett x antal ggr och varje gång va det samma kommentar "kärringtand det e ju sånna som vi har")

Då och då var jag tvungen att springa iväg, och varje gång jag kom tillbaks hörde man "ahh det är där violen ligger"

lite busiga damer som smygvände lite på korten ;)

Efter 1 h vann Matilda med 19 par mot 2 , men det spelade ingen roll . . det vikigaste var att memorera stunden i hjärtat, och det gjorde jag.