en timme

(En timma för tidigt till mitt pass på Friskis & svettis)

- Men du kan ju gå på båda passen, det finns unga som går på Ki/balans också! svarade funktionären och försökte sudda bort min skeptisism. Jag börjar fundera på hur fysiskt jobbigt det skulle bli att gå båda passen. Det kan väl inte vara för jobbigt om hon tror jag fixar båda? Balans övningar . . ?

Sagt och gjort. Jag hamnade alltså på det barfota grundade passet ki/balans. Ett pass jag inte lockats till innan p.g.a (eller kanske tackvare) yogan vi hade på IV-valet, just här.

Vi står i en cirkel mitt på golvet. Jag och en massa tanter (främst). Persinnerna är nedfällda och små färgglada ljus brinner för att skapa en harmonisk stämning i salen. Jag inser att JAG är den enda som har jympaskor . . jag viskar diskret till tanten bredvid "är det en fördel att inte ha skor?"

- Hon rekommenderar att vi ska vara barfota, men jag tycker det e lite kallt så jag har strumpor, viskar hon och ler en blygt leende tillbaks.

Jag tar av mig skorna och gömmer vattenflaskan. Nu följer ett slags gungande, tyngden över på ena sidan, och sedan på den andra. Elefant jorden dunsar mot den gröna gymnastikgolvet.
Kina inspirerad musik. Redan efter femton minuter börjar jag bli otålig . .
Det är DÅ jag ser  henne!!
Tanten jag sett för några år sedan på ett medel-pass. Hon i turkos jympadräkt, med svarta "kalasbyxor" och USA-sockar . .  över detta har hon en liten blus  knuten strax under bysten.
Ett par glasögon skymtar i det väl tupperade håret. Kvinnan är i alla fall mellan 50-60 år och dräkten gynnar inte kroppen minst sagt. Hon utför rörelserna graciöst  och verkar nästan lite borta i det blå.
 Under "hägerrörelsen" och "regnbågsrörelsen" skvallpar dock gäddhänget i otakt, men  hon gör det fint. Jag tror hon låtsas att hon är en balettdansös . .

Passet segar sig fram. Jag hittar verkligen ingen inre ro. Jag vill inte = jag kan inte, konstaterar jag.
Tillslut har det gått en timma! Värmeljusen släcks, och de elektriskt skrikande lamporna blinkar igång.
 Jag stannar kvar, och ledaren för nästa pass samt deltagare kommer in i salen. Balettdansösen som påminner mig om flodhästarna i Disneys "Fantasia" smaskar på ett äpple i andra änden av salen. Hon ska köra nästa pass också!

Uppslutningen blir minimal. Enbart 10 personer! Jag funderar på om det är för att han, ledaren inte e bra. Jag har tränat på hans pass tidigare, för jag minns att mina love handels inte kunde mäta sig med hans.

Vi kör igång, uppvärming!  Jag joggar yttervarv medan dansösen lixom smyger längre in ringen.
 Det är väl här nånstans det börjar. Ledaren gör rörelser i takt med snabba tempolåtarna. Ghostbusters dånar över hallen. Ledaren gör rörelserna överambitiöst samtidigt som han hojjtar.
Det gör inte hon. Hon verkar verkar fortfarande befinna sig runt svansjön!  Eller . . det känns lite som om hon är en drogad Ferdinand och vi andra är tjurarna som kämpar för selektionen till tjurfäktningen (läs kampen om att göra rörelserna mest ambitiöst och samtidigt inte se trött ut!) Jag försöker att inte titta alltför mycket på ledaren för där nånstans vet jag att hon, att den turkosa sparkdräkten skymtas i vitögat, och jag vet att jag är en millimeter från att brista ut i skratt!

Och så  blir det . .  i senare övningar går hon omkring lite som hon vill i ringen. Hon gör sina egna rörelser, rör på fingrarna graciöst. .snurrar lite . . lunkar lite hit och lite dit. gaaaaah - att ingen annan ser! Är det bara jag? Musiken är på hög volym - och tur e väl det! Mitt skratt drunknar. Hon verkar vara i en helt annan värld. Rörelseglädje - vilken passande slogan! Jag försöker inte hamna bredvid henne. Gaaah! Sluta tyck att scenariet är roligt! säger jag till mig själv, vänligen men bestämt!  Det är inte roligt! sluta skratta!! 

 Dags för styrkeövningar! Hon lägger sig på mattan och rör sig minimalt medan munnen formar sig till ooohh och aaaaaahhh! Hon verkar nästan tro att hon är sexig!

Streching!
 Det HÄR måste väl vara hennes styrka iaf! Hon har ju strechat i två timmar nu tänker jag elakt . . mycket riktigt! Den turkosa sparkdräkten ser ut att trivas som fisken i vattnet. Det lyser "se på mig" Hon sträcker på sig, och tänjer försiktigt, försiktigt  (vem vet annars kanske sparkdräkten hade spruckit?) 

Vi samlas runt ledaren för information och ännu mer streching. "Min vän" tar fram ännu ett äpple och börjar tugga i sig det febrilt, samt vattenflaskan med sugrör till!
Vi är snart klara, en enda strechövning kvar, . . då säger hon:

- Jag går nu!

öhh . . ja . . vi andra ska gå om tre minuter också . . bara för ett ytterliggare "se på mig" hinner jag tänka innan Ledaren förvånat säger:

- Okej . .  hejdå!

---

 Det är det här som är det fina med Friskis & Svettis! Hur stor är sannolikheten att få uppleva ett liknande scenario på exempelvis World class och allt vad gymmen heter . . naae här kör vi äkta rörelseglädje :)   Min vän Anna sa nångång "Du e alltid med om så sjuka grejjer" Men det är jag inte, men jag råkar bara se dem :)