en timme

Fastän det vart kallt länge kom inte snön förrens nu.
Iskalla nätter och varma lakan i en bitterljuv kombination,
sömnen kom, verkade ångra sig och gick tillsut . .

Strumporna! Vart är strumporna? Försöker hitta strumporna som passerat "bäste-före-datum" för länge sedan och rädda mig från ett likgiltigt linoliumgolvs otäcka kyla (de fixar nog fönstret snart).

Allbran - 14 dagar javisst! Jag är på min 108:e - Good Morning Sunshine!

Ett knäckigt istäcke gör trapporna så förrädiska nuförtin, men kylan förbyts snart mot fuktig luft på en överfull buss. Tomma blickar möts en kort sekund. Att titta utan att se, att synas utan att bli sedd, att lyssna utan att höra;

"Det är fan förjävligt . .  och färgerna sen då!! Ska man behöva lida för att man RÅKAR sitta bredvid någon med en "fjällräven" eller vaddå?! . . . hallå här sitter jag lilla fjortis i en fyra storlekar förstor  michelinjacka och tar upp två säten helt i onödan . .  det e ju typ som att ha med sig sitt eget tält hela tiden . . hej hallå ska vi tälta, närsom helst, varsom helst liksom . .?!"

Metro, punkt.se eller city?
Jag slussas genom en stank av urin samtidigt som radion gör uppror och ersätts av toner från samtiden. Trappan upp, elefanthjorden är med idag med och rör sig minimalt
Hallå! Vem leder det här sirapståget egentligen?!

Jag råkar trampa på rubriken "55 kvinnor våldtas varje dag". Det är här man ska tänka de stora tankarna. Jag tänker inte alls och lyckas komma in i vagnen samtidigt som dörrarna snuddar vid mig lika lite som verkligheten.

Bakom masken lurar paniken, eller va det kanske leendet? Det här är min värld, och du är inte sedd.

Hjorden väller ut ur tunnelbanevagnen och en falsk hembakt doft av lussekatter sprider sig från Pressbyrån.
"Passera spärren gående" ja . . jaha. .jag som tänkte åla! (kom igen vännen)
       Ett gäng kineser försöker desperat komma in på 3: ans buss ,. . "kan jag stänga dörrarna nu, alltså dom gör ont!" uppmanar busschauffören samtidigt som en av kineserna lyckas tränga sig in. Survival of the fittest, so they say.

Liksom ett inplastat djur i en barbiekartong ler han förstelnat åt sina vänner som står kvar vid hållplatsen när bussen sakta kör iväg. I tre hållplatser står han kvar och ler. Jag ler inte, men jag ser honom.

Mörkret kom på samma sätt som snön, och jag inser att jag måste bli sedd på väg hem från skolan.

En kaffe tinar frusna händer och idag är en såndär dag då medelålders gubbar blockar min väg med Lapin kulta från Birka Cruises & Viking Line . .

- hallå tjejen, din biljett!
Chauffören ser mig mellan dårarna, och även han verkar befinna sig i sin värld idag vilket resulterar i att jag får gå tre hållplatser extra. Jag räddar min osynlighet med tanken: "Det finns så mycket onödig apparatur som gör oss fysiskt inaktiva idag" Dessutom blir det ett stopp vid Apoteket;

- Ni har inga andra reflexer, eller . . typ rosabandet-reflexerna?
- nej tyvärr,  . .det är faktiskt fler än du som frågat . . men nej . .
-okej . . nej jag bara undrade . . har sett dem på stan . .
- jaha, men köp där då!
- nej alltså, folk som har sånna . . reflexer . .
- aaa . . nej men du får väl helt enkelt gå fram till en jävel och fråga "vart fan har du köpt den där reflexen" liksom!
- jaaa . .eller så köper jag den här nallebjörnen till reflex bara och hoppas på. . . att bli sedd!