Kompis med en från "andra sidan"


Runt 90-talets begynnelse tornade nya hus upp sig bredvid ett fridfullt bostadsområde. Mellan områdena fanns en skog. Den kallades i folkmun för "lillskogen" eller "dungen". Här hade barnen i det först byggda området hållt till i några år nu, de kände till vart enda träd och var enda stensöterot. Det här var deras skog, trots att det fanns vissa revir och områden i den mellan barnen, vinter som sommar - vare sig man åkte pulka eller bara lekte.
 Med nybygget på andra sidan lillskogen växte dessvärre antalet barn som hittade dit. 

   Reviret inkräktades och uppror var ett faktum. Detta kom att kallas Ullstämma-kriget. Kriget gick helt enkelt ut på att markera att "först till kvarn-principen" gällde även i detta sammanhang. De nya barnen fick helt enkelt skaffa sig en egen skog att leka i! Men nu gick det ju inte så lätt för Haninge-barnen att få dem förstår detta, därav att det hela kom att utvecklas till ett krig . .

Under kriget sammansvettsades Haninge-gänget, de blev en enad trupp mot gemensamt mål! Gammalt invärtes groll var som bortblåst.
     Under kriget fanns vissa ledare. Ledarna var de äldsta, och de mest våldsbelägna. Det  var de som tillverkade vapnen. De andra fick hålla tillgodo med att samla rönnbär som ammunition till dessa. Toarulle med ballong i ena änden var det främsta receptet.

Under det pågående kriget gällde det att inte ropa på varandra med namn, vilket gjorde att namn hittades på och "namn-mössor" lånades ut till höger och vänster. Allt för att förvilla fienden. Ett smart drag tyckte Haninge-barnen. Barnen hittade även på öknamn på motståndarna, återigen för att förvilla. Motståndarna gick under namnen  "Kasperdockan", "Björnen" ,"pepparkakan", "vargen", "F.M"  "Stöveln" m.fl. Namn som säkerligen bottnade i något logiskt . . ?

Hur kriget gick? Vilka vann egentligen kampen om skogen?
 Inte vet jag men säkert är att vi aldrig kom att bli kompisar med någon av dem från "andra sidan" . .

 . . tills för en vecka sedan under pågående utvecklingspsykologi-timme då min bänkis frågade om jag var med i "Haninge-kriget"!

what?

Kriget hade fått en annan vinkel och R berättade om Ullstämmas gängledare, slangbellor och deras oro över att vi skulle använda deras fotbollsplan, då vi faktiskt hade en egen plan bort mot "storskogen"

Somsagt, stridsyxorna verkar begravda.
Träden står stilla kvar i lillskogen, och jag tror att de minns. Kanske ler dem där bakom barken och tänker på svunna tider, liksom jag.

men . ..
 . .  gissa vem som har blivit inbjuden att spela innebandy med några av "de andra" i Grannskapshuset i Ullstämma! Men det gäller att vara observant, även det här kan vara en av alla deras fällor . .


Kommentarer
Postat av: Anonym

Inte visste jag att du varit gängmedlem, med uttalat revirtänkande.
Du som alltid varit så omtänksam, sett till att alla har det bra omkring dig.
Tänk vad grupptrycket kan ställa till med.
Puss och Kram Mamma

2007-03-09 @ 09:08:01
Postat av: T

precis, men vi får hoppas strafftiden för att ha samlat in rönnbär inte är så lång, jag kanske kan få permision nån gång då o då om vi har tur . .

ser kalendern normal ut nu förresten?

kraam!

2007-03-09 @ 12:38:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0