HalvVasan.
45 km avklarades 1 mars mellan Oxberg och Mora. Natten till loppet sov vi i en hockeyhall med andra åkare. Det var lumpenstyle! Vi åt kina-mat på en restaurang vi ätit tidigare på i Mora medan vi väntade på att våra skidor skulle bli färdiga på vallaservice. 500 kr för en standardvallning, men det var det värt :) Dagen D vaknade vi 5.45 klädde på oss underställ och åt frukost. Jag hade med mig mina allbran i en påse (tur det för annars var det gröt eller ljusa flingor). Jag åt två mackor och drack juice. Skippade te/kaffe.
Strax efter 7 hoppade vi in i en taxi med all packning o tog oss till Strandens skola för att lämna bagage (som skulle fraktas till omklädning). Bussturen var LÅNG mot start o vi insåg att vi skulle skida denna bit.Jag hade fått sms om att jag hade en "följare" via SMS nu (som uppdaterades om var jag var under loppet). Väl framme vid starten drack vi lite vätska, o värmde upp. Strax innan start drog vi av oss överdragskläder. Kyligt med 14 MINUS o tummarna frös när vi stod i startfållan o fick vänta innan vi kunde passera chipavläsaren o ge oss ut i spåren.
I början var det rätt tjock i spåren (trots 4 parallella spår). Solen sken, men man njöt inte så mkt at det just då utan var mer fokuserad på hur det kändes osv..är glidet bra, fäste?
Efter 7 km kom första vätskepausen. Här serverades enbart vatten. Varmt vatten! Men det va GOTT! Efter 15 km kom vi åter till Oxberg (man körde liksom runt på ngt konstigt sätt). Då kändes det som man åkt långt - men då var det ju en hel tjejvasa kvar! Sedan följde fortsatt bra lopp, det blev glesare o man kunde åka mer i sin egen takt. Jag stannade vid varje depå för att inta iaf 4-5 muggar vätska. Energi, blåbär och varmvatten. Efter ca 1.5 mil hade jag fått känningar i ljumskarna. Armarna började stelna till, men som tur var blev det aldrig så mycket värre med det. Fötterna gjorde lite ont. I Eldris ropade de ut VÄLKOMMEN, mitt startnummer, namn och stad och att jag hade fin jacka när jag registrerades vid kontrollen :)
Sen var det 9 km kvar o jag körde nästan direkt mot mål i Mora. Det kändes segt på de flacka partierna o som jag inte kom framåt, men det gick . . När det var 5 km kvar kändes det som man klart loppet men trots det gick det upplevde jag inte att det gick fort direkt.. In i Mora-parken upp mot Auckland backen där jag fick byta spår för att jag kände att jag ville köra på. Upploppet var låångt, sista stakandet, armarna brände och sen i MÅL i fäders spår! När jag passerade mållinjen märker jag att jag har lite svårt att andas men det går över snart o jag tar mig mot bussarna som fraktar mig till omklädning!
Det var efter loppet som ljumskarna gjorde sig alltmer till känna. På tåget hem stelnade man till alltmer och det var kämpigt att bära allt bagage o gå upp för trappor.
Nu sitter jag med en nagel som är lös på ena foten, ser ut att va en blåsa under (!). Tigerbalsam is the shit o nu funderar jag på att anmäla mig till ett nytt lopp i juni . .
